Glaukomföreningen Jämtland/Härjedalen

Publicerat 2021-09-14
Kontakt i Jämtland/Härjedalen

Sven-Erik Paulsson, tel 070-290 37 87
E-post: jamtlandslan@glaukomforbundet.se
Odensviksvägen 26
831 46 Östersund


Månadens medlem

För att öka intresset för hemsidan och framförallt för att lära känna varandra, har vi inlett en intervjuserie med våra medlemmar. Rubriken är Månadens medlem. Vi började med vår nyaste medlem Karin Lundqvist från Nyland i Åre. Bra gjort av henne att ställa upp på det som nybliven medlem. Vi har därefter fortsatt med Ulla Olofsson och Johan Holter som ger oss glimtar om sina liv i Strömsund. Vi fortsätter serien med några intressanta namn under våren. Sedan gör vi ett uppehåll under sommaren och återkommer under hösten.

Intervjuerna utförs av journalisterna Helena Lindh och Malin Palmqvist. Under pandemin görs dessa på telefon men dom fotar vid en utomhusträff.

Känner du att du vill bli intervjuad eller känner någon som du tycker borde bli det, hör av dig till mig på tel 070-568 22 18.

Med vänlig hälsning
Jan Palmqvist, ordförande


Månadens medlem – september 2021

Leif Wikner planterar frön av hopp i klot av trä som valts bort

I svarvrummet på snickeriet i Persåsen arbetar Leif Wikner med klot av trästycken som ingen annan skulle kunna tänka sig att använda. Som fjällgranen som blåste ned i en höststorm längs Lejarälven och sedan fick tjäna som portal i Stora Blåsjön under många års tid. När den började röta och behövde bytas ut blev trässtycket stående i vedboden i Persåsen i tio år.

En dag började Leif svarva ett klot av den.
– Då såg jag att det bodde vildhästar i träet så det var tur att jag inte eldade upp dem, säger han med glimten i ögat samtidigt som han pekar på hur träets vindlingar formar hästarnas manar.

Leif Wikner med sina noggrant slöjdade skålar. Uppe i hörnet syns Persåstuppen som inspirerats av kyrktuppen som inger trygghet och skydd mot onda makter, men också av den kaxiga och sturska hönsgårdstuppen. Han ser det som en kombination av två viktiga entreprenörsegenskaper.

Inne i konferensanläggningen finns också noggrant slöjdade skålar där femtusenårig svartek möter snabbväxt tall.
– De senaste tio åren har jag velat gå mot det perfekta, det utstuderat pedantiska, säger han.

Han växte upp i Kyrktåsjö där mamma skötte telegrafstationen och pappa var överlärare och organist. Som liten följde han ofta med sin pappa till slöjdsalen där han fick uppleva tillfredställelsen i att arbeta med händerna.
– Pappa var fantastisk på att göra pilar och pilbågar, båtar som vi seglade med, visselpipor, instrument och flöjter av vide i skogen.

Pappan lärde honom också att tillverka egna slalomskidor. Svenska skidförbundet bistod med halvfabrikat; björkämnen som försågs med stålkanter och brätten som fuktades och böjdes över natten. Med kompisarna åkte han utför branta timmervältor och tiggde strålkastare från ett vattenkraftsbygge för att göra sin egen slalombacke. Rädslan för björn under de dagliga cykelturerna på 23 km enkel väg mellan hemmet och realskolan i Hoting gav honom starka benmuskler och framgångar i cykeltävlingar.

Liksom tre av sina sju syskon valde Leif Wikner läraryrket och började läsa på seminariet i Umeå tillsammans med hustrun Margit, som kommer från Stora Blåsjön. Ett slöjdföretag som han startade med en klasskamrat finansierade studierna.

Det var fotbollen som gjorde att han hamnade i Oviksbygden. Ett lag i trakten behövde en spelare och två lärartjänster ordnades fram åt Leif och Margit Wikner. När den gamla skogsskolan i Persåsen blev till salu lockade livet som egenföretagare. Verksamheten kring blåvedslamporna växte till ett kafé och efter några år arbetade också Margit heltid i verksamheten. När det fanns behov av övernattning timrade de själva upp stugor och med åren har Wikners i Persåsen vuxit till att omfatta både snickeriföretag, restaurang, boende, konferensanläggning och kälkbacke.

I dag driver parets fyra söner verksamheten men även om Leif Wikner med passerat pensionsåldern är han en mycket engagerad person, både i verksamheten och i föreningslivet.

Det var för tre år sedan som Leif, nu 83 år, gjorde ett rutinbesök hos en optiker. Han skickades till ögonkliniken med misstänkt glaukom. Där upptäcktes en blind fläck i Leif Wikners synfält. Själv har han aldrig märkt av fläcken, inte ens när han svarvar de mycket små ägg som han planterar in i varje träklot som frön av framtidshopp.
– Jag jobbar dagligdags med livsfarliga maskiner och svarvar små miniägg som kräver säker hand och tillförlitlig syn.

Han är mycket kritisk till Trafikverkets beslut och tycker att flera parametrar borde ingå i bedömningen av körförmågan.
– Det tas ingen som helst hänsyn till att du har kört 40 varv runt jorden, 160.000 mil och det finns inte en trafikförseelse någonstans under de 40 varven runt jorden.

Det måste bevisa att du har en sorts omdöme och det omdömet håller jag för minst lika viktigt som den där lilla blinda fläcken som kan finnas.
Ett förlorat körkort slår också väldigt mycket hårdare om man är en aktiv person som bor på en liten ort som Persåsen som knappt har kollektivtrafik jämfört med om man bor på en större ort eller i en stad.
– Det är ett ytterst allvarligt beslut när man tar bort ett körkort.

I juni 2020 gav Riksdagen regeringen i uppdrag att återinföra möjligheten att använda simulatortest och utreda ett nytt system för körprov på väg. Nu, ett år senare, har Glaukomförbundet, Svenska Diabetesförbundet och STROKE-Riksförbundet i en skrivelse bett infrastrukturminister Tomas Eneroth om ett möte för att skynda på processen. Läs mer om det här:

Uppvaktning av infrastrukturminister Tomas Eneroth om återinförande av simulatortest

Just nu pågår även ett forskningsprojekt vid Örebro universitet som tittar på hur man kan ta fram säkrare underlag för indragning av körkort. Läs mer om det här https://www.oru.se/forskning/forskningsprojekt/fp/?rdb=p1791

Text och foto: Malin Palmqvist


Månadens medlem – juni 2021

Ruth var föreningens första ordförande

En flygresa från Malaga blev startskottet för Glaukomföreningen i Jämtland och Härjedalen. Det var nämligen på flygplanet som Ruth Jönses, föreningens första ordförande, råkade hamna bredvid sekreteraren i Svenska Glaukomförbundet.
– Innan vi landade på Arlanda hade jag gått med i förbundet, säger Ruth Jönses.

Glaukomföreningen Jämtland/Härjedalen bildades 2012, ett par år efter den flygresa då Ruth Jönses för första gången hörde talas om Glaukomförbundet. Då hade hon redan levt med ögonsjukdomen i över tjugo år.
– Jag tänkte att vi så klart behövde bilda en förening här också, säger hon.

Det som skulle bli länets egen glaukomförening började med ett öppet möte i hörsalen på Östersunds sjukhus. Glaukomförbundets ordförande kom dit och höll föredrag och en av sjukhusets ögonläkare pratade om glaukom. Mötet var välbesökt och intresset för att bilda en förening tydligt. Ruth Jönses blev ordförande i den interimsstyrelse som snart utsågs. Senare blev hon vald till ordförande i föreningen. Då var antalet medlemmar 45 och när Ruth Jönses avgick som ordförande fem år senare hade medlemsantalet vuxit till 110.
– Det rullade på. Vi körde igång studiecirklar på flera håll i länet. Vissa medlemmar reste tolv mil enkel resa för att vara med, berättar hon.

Möten och föreläsningar för att öka kunskapen om glaukom, liksom gemensamma resor är aktiviteter som medlemmarna har uppskattat. Ruth Jönses är särskilt nöjd över föreningens samarbete med ögonsjukvården och med Syncentralen.
– Även den sociala samvaron, att träffas och prata när man har samma besvärliga ögonsjukdom, är en viktig del av föreningen, säger Ruth Jönses.

Idag är hon 91 år och synen har blivit allt sämre. Länge höll hon igång med att cykla, åka skidor och fjällvandra, men sedan några år tillbaka är skidorna utbytta mot en rullator, vars hjul varnar henne för trottoarkanter och gropar. Fram till i julas bidrog hon regelbundet med tips och recensioner av talböcker i regionens taltidning.
– Det har gått ganska fort utför med mitt vänstra öga det senaste året, men jag är jätteglad att jag har kunnat se bra så länge och att sjukdomen inte har hindrat mig från att göra det jag vill, säger hon.

Ordförandeskapet lämnade Ruth Jönses vidare till Jan Palmqvist för flera år sedan och hon har idel beröm att ge den nuvarande styrelsen.
– Jag tycker att de är aktiva och påhittiga. Även nu under pandemin har de hittat sätt att hålla kontakt med medlemmarna.

Text och foto: Helena Lindh

Vi från styrelsen vill uppmärksamma Ruth Jönses insats för Glaukomföreningen Jämtland/Härjedalens tillblivelse och föreningens uppbyggnad under hennes tid som ordförande. Hon har varit en entusiast och pådrivare i sin ordföranderoll. Föreningens goda ekonomi byggdes upp under hennes tid i styrelsen. Vi minns att hon införde något som hon kallade glesbygdsstöd från Glaukomförbundet beroende på de långa avstånd som en del av oss hade för att komma till styrelsemöten eller studiecirkel. I de studiecirklar som genomfördes deltog hon alltid minst en gång per cirkel för att lära känna medlemmarna. Dessutom deltog hon vid ett antal SPF- och PRO-möten för att berätta om glaukom och föreningen, vilket gav ett antal nya medlemmar.

Man önskar att man vid 90 års ålder får vara så klartänkt och påläst om händelseutvecklingen i samhället som Ruth är. Detta får hon genom att lyssna på lokaltidningen varje morgon. Dessutom lyssnar hon på skönlitteratur som hon tar in via sin Daisyspelare och Legimus. De senaste åren har hon varit valberedningens ordförande och skött detta med sedvanlig övertalningsförmåga i den mån detta behövts.

Styrelsen Glaukomföreningen Jämtland/Härjedalen


Månadens medlem – maj 2021

Torbjörns femte bok handlar om ensamhet

Det är ungefär tio år sedan optikern upptäckte det förhöjda trycket i Torbjörn Ohlssons ögon, vid en vanlig synkontroll. Ögondropparna har hållit hans glaukom i schack och än har han inget synbortfall.
Vid senaste undersökningen på ögonkliniken hade synen blivit grumligare, men det visade sig handla om gråstarr som kan opereras.
– De sa att de förmodligen kan ta bort närsynthet samtidigt, och det lät ju fantastiskt.


Vi ses utomhus på coronaavstånd i Badhusparken i Östersund, en kort promenad från Frösön där han bor tillsammans med sin fru. Senare samma eftermiddag ska de åka upp till stugan i Gräftåvallen. Solen värmer, måsar och änder bråkar om havregryn och brödsmulor.
Ungefär samtidigt som optikern upptäckte tryckförändringen debuterade Torbjörn Ohlsson med boken ”Girighet eller makt – spelet i bankvärlden”. Boken finns inläst på Legimus efter förfrågan från föreningens medlemmar, via biblioteket.
Debutboken är fiktiv men baserad på hans arbetsliv där han med åren avancerade till säkerhetschef inom Swedbank. När han gick i pension som 60-åring gick han igenom allt som skrivits i tidningarna om banken under de senaste decennierna.
Sedan började han skriva och efter ett 60-tal sidor bad han sin fru läsa:
– Hennes första kommentar var: ”Vad är det här? Du har ju bara staplat upp en massa meningar på varandra.” Och det var precis så jag kände.

Efter en sommarkurs i skrivande på Molkoms folkhögskola lossnade det.
– Det är nog den kurs, inklusive alla bankkurser jag gått, som har gett mig mest.

2015 kom den fristående uppföljaren ”Guldfeber” som utspelar sig under 1990-talet med bankakut, telefon- och internetbank och mycket kriminalitet riktad mot banken.
Som säkerhetschef på banken såg han också hur många kvinnliga bankanställda blev kränkta av kunder. Det är temat för hans tredje bok, ”Någon måste få veta”, där en äldre kvinna berättar om sitt liv:
– Den kom från trycket under de veckor som metoo-rörelsen exploderade i världen.

Hans fjärde bok ”Borträknad” handlar om arbetsplatsmobbning, där fallet med en medarbetare som begick självmord i Krokoms kommun är en bakgrund.

En kväll under pandemin fick han ett sms från Wendla Karlsson, som gjort dansföreställningar av hans två första böcker: ”Kan du skriva en bok om ensamhet?” Av en slump hade han redan pratat med Eva Malm, ombudsman på ABF, om just det. De satte i gång och bad via sina sociala medier människor att dela sina erfarenheter av ensamhet.
– Dagen efter hade jag ungefär 100 meddelanden och hon hade likadant. Vi kände att det här är ett jätteproblem och att folk har behov av att prata.

Just nu skriver de samman de många verkliga historierna till fiktiva berättelser som skildrar olika typer av ensamhet. Det kan handla om att växa upp med föräldrar som sätter in tusenlappar på ens konto men aldrig har tid att vara föräldrar, om att vara framgångsrik med många kontakter – men sakna vänner. Om att leva i ett äktenskap där en hälft sakta glider in i demens.

Än är det inte klart med förlag, men troligen blir det inte bara en bok, utan också en dansföreställning på temat ensamhet.

Text och foto: Malin Palmqvist


Månadens medlem – april 2021

Johan bytte gården mot lägenhet i Ström

Johan Holter var på väg i bil från gården utanför Strömsund och in till samhället, när det började blixtra för ögonen. Ett par dagar senare fick han diagnosen glaukom. Efter det har han inte kört bil, något som naturligtvis har begränsat hans frihet.
– Det har blivit mycket bussåkande och färdtjänst, men jag tycker att det funkar rätt bra, säger han.

Numera bor Johan Holter i lägenhet i centrala Strömsund, men när han fick diagnosen glaukom för fem år sedan, drev han ännu skogsbruk på släktgården, en dryg mil utanför Strömsund.
– Jag har alltid varit en skogens människa och mycket ute i naturen, berättar han.

Johan har yrkesarbetat med sjukgymnastik, träning och omsorg, men framför allt har han ägnat sig åt boskap och skogsbruk på den släktgård som varit hans sedan början av 1970-talet. För bara ett par år sedan tog äldste sonen över gården och Johan flyttade in till Strömsund.
– Jag höll på i det längsta och det känns i kroppen, samtidigt som det är nyttigt att röra på sig och inte tänka så mycket på sig själv, säger han.

Sedan läkaren ställde diagnosen glaukom har Johan aldrig mer satt sig bakom ratten och kört på allmän väg. Så länge han drev gården hände det dock att han körde traktor där.
Att ha glaukom beskriver han som att se suddigt. Med hjälp av förstoringsglas med belysning kan Johan visserligen läsa artiklar i tidningen, men är texten för lång svider det i ögonen.
– När jag är trött blir det riktigt suddigt, ungefär som om solen gått ner, säger han.

Johan blev änkeman för 15 år sedan, men för ett par år sedan mötte han en gammal ungdomskärlek, Ulla Olofsson. En gång i tonåren gick de på bio och såg en film tillsammans, men det ledde aldrig till något mer – den gången. De båda gifte sig och bildade familj på varsitt håll. Så en dag återfann han Ulla på Icabutiken Simonssons i Strömsund.
– Det ångrar jag inte, vi har mycket trevligt tillsammans och Ulla är en anledning till att jag flyttade till lägenhet i Ström. Vi går promenader och hon har dragit med mig på föreningsmöten och en sånggrupp. Det är ett stort lyft, säger han.

Johan Holter har i sin tur bidragit till att Ulla blivit medlem Glaukomföreningen. Även hon har nämligen drabbats av glaukom och presenterades som förra månadens medlem.
– Förrförra året åkte vi buss och båt till Arvesund, det var en rolig tur. Nu är det ju uppehåll, men det vore kul att komma ut på något, säger han.

Närmast väntar Johan på sommaren och fisket. Ulla har sin båt i en närliggande sjö och Johan har varit fiskat så länge han kan minnas.
– Fiskare har jag varit sen jag var lillgrabb, det var alltid fiske som gällde, säger han.

Text och foto: Helena Lindh


 


Månadens medlem – mars 2021

Ulla i Strömsund kör bil och målar akvarell

Ulla Olofsson har glaukom i släkten – på båda sidorna. Ändå hade hon inte en tanke på att hon själv drabbats av glaukom, utan det var en optiker som upptäckte det för tio år sedan. För Ulla, som handarbetar, målar akvarell och tycker om att se det vackra omkring sig, är synen bland det viktigaste hon har.
– Jag skulle hellre bli döv än blind, säger hon.

 

Det är isande kallt när Ulla Olofsson tar emot i sin trädgård i centrala Strömsund. Hon bjuder på kaffe från termos och hembakade bullar och vi håller ett par meters avstånd där vi står på de uppskottade stigen mellan altanen och gäststugan.
– Jag känner mig hoppfull och lycklig som det är. Det skulle kunna vara värre, säger hon.

Både Ullas biologiska pappa och hennes mammas morfar led av glaukom. Ullas läkare tyckte därför att hon borde kolla ögonen då och då. För ungefär tio år sedan fick hon bekräftat att också hon hade drabbats av sjukdomen.
– Det första jag sa till läkaren var att ”då kan jag inte köra bil”, berättar hon.

För Ulla, som kommer från byn Strand utanför Strömsund och som har stuga, släkt och vänner som hon gärna besöker när det inte är pandemi, är förmågan att köra bil viktig.
– Hur tar man sig mellan byar och sjöar här, utan bil? frågar hon retoriskt.

Läkaren svarade med att fråga Ulla hur hon trodde att människor med ett emaljöga kan köra bil.
– Så långt hade jag inte tänkt. Jag skrattade för mig själv när jag åkte med bussen hem, det lät så hoppfullt.

Ulla har full syn på sitt friska öga och tycker inte att hennes glaukom hindrar henne från att göra det hon vill i livet. Ibland måste hon kompensera genom att vrida huvudet mer åt höger än vad hon behöver göra åt vänster. Visst har synfältet krympt, men Ulla Olofsson har totalt sett ingen dålig syn.
– Jag önskar av hela min själ att jag ska ha synen kvar tills jag dör, säger hon.

Ulla rör sig gärna ute i naturen. Tvåsiffriga minusgrader är inget som hindrar henne från att ta promenader eller skotta snö. På hösten plockar hon gärna bär och året om handarbetar hon och målar akvarell. Jag får se några av hennes akvareller från altandörren, vackra målningar med motiv hämtade från naturen.

För åtta år sedan blev Ulla änka, efter ett långt liv tillsammans med maken. Året dessförinnan hade de förlorat ett älskat barnbarn, en flicka som knappt hann bli vuxen. Ändå har Ulla förmågan eller gåvan att kunna fokusera på det positiva i livet. Dit hör en gammal bekantskap från ungdomsåren, särbon Johan Holter, som kommer att presenteras som nästa månads medlem.

Även Johan har glaukom och det var tack vare en resa, som Ulla följde med på häromåret, som hon själv gick med i Glaukomföreningen.
– Livet fortsätter, trots att man blir ensam och trots att man har glaukom. Jag gör det bästa av det jag har. Går man runt och är frisk tar man allt för givet, men nu blir man mer uppmärksam på allt runtomkring, säger Ulla Olofsson.

Text och foto: Helena Lindh


Månadens medlem – februari 2021

Karins önskan är att kunna fortsätta läsa

Karin Lundqvist i Hålland är en av Glaukomföreningens nyaste medlemmar. Hon är sedan tidigare blind på höger öga och fick i höstas fick veta att hon har glaukom på det vänstra. Ett av hennes stora intresse är att läsa böcker, både för egen del och högt för andra.
– Jag vet att det finns ljudböcker och jag har lyssnat ibland, men jag hoppas att jag får behålla synen så länge som möjligt, säger hon.

Karin kommer ursprungligen från Sollentuna, men flyttade till Åre kommun för snart 50 år sedan, där hon jobbade som lärare fram till pensionen. Huset i Hålland byggde hon och maken för 40 år sedan. Barnen är sedan länge utflugna och har egna familjer, men Karin och maken bor kvar.
– I somras reste vi till Örnsköldsvik, där dottern bor, och träffade barn och barnbarn utomhus över dagen, säger hon.

Annars har paret Lundqvist, som båda är en bit över 70 år, hållit sig mycket för sig själva under pandemin för att undvika smitta. De handlar tidigt om morgnarna och umgås mest med ett grannpar.
– Jag kör inte längre bil, utan min man är min privatchaufför. Det är han som får köra mig om jag ska någonstans. Självständigheten går förlorad, men jag går i alla fall själv och besöker grannarna, berättar Karin.

Karin Lundqvists glaukom upptäcktes vid ett besök hos optikern i höstas. Vid undersökningen kunde optikern konstatera att Karin hade ett högt tryck på ögat. Det blev remiss till sjukhuset och besked om glaukom.
– Det känns ganska jobbigt, eftersom det andra ögat redan är blint. När jag var liten kunde jag se ljus och mörker på det ögat, men för några år sedan fick jag hinnelossning och ser inte alls på höger öga, berättar hon.

Skidåkningen som en gång i tiden bidrog till att familjen Lundqvist flyttade till Åre, har Karin numera slutat med, men hon är engagerad i EFS-församlingen och sjunger i kyrkokören. Att ha en tro hjälper henne mycket, både när det gäller funderingarna över glaukom och de depressioner som Karin Lundqvist har drabbats av under perioder sedan flera decennier tillbaka.
– Tron hjälper, man har något att fästa sig vid och hoppas på. Jag har lärt mig leva med depressioner och numera är det hanterligt. Som kristen ber jag om helande och att jag ska få behålla synen för mitt öga.

Karin brukar vara med och läsa för äldre på det särskilda boendet Notvallen i Järpen, men hon har också ett stort eget intresse att läsa. Romaner och biografier hör till favoriterna och särskilt Selma Lagerlöf är en författare hon tycker om.
Gösta Berlings saga är en favorit och även Kejsarn av Portugallien, säger hon.

Glaukomföreningen har hon inte än så länge inte hunnit engagera sig i. Hon använder mail och betalar räkningar på datorn, men har ännu inte varit med på mer än något enstaka digitalt möte och då inte med Glaukomföreningen.
– Jag tänkte att finns det en förening så ska jag vara med. Jag hoppas få kontakt med andra i samma situation som jag själv, säger Karin Lundqvist.

Text och foto: Helena Lindh


Ordföranden har ordet

Julen brukar ju vara en högtid som är förknippad med traditioner, för många kanske det blir en annorlunda jul. Vi får äta julmat och lyssna på julmusik eller se på TV. Varför inte lyssna på en bra bok?

Till dig som har svårt för att läsa vill jag då tipsa om en app för talbok/ljudbok som heter Legimus. Tipset är en julklapp från oss även om den är gratis! Det blir dessutom inte bara en bok utan nästan hur många som helst. Med appen Legimus kan du ladda ner och lyssna på talböcker. Om du prenumererar på en taltidning kan du lyssna den i samma app. Appen är gratis och finns för Android och Iphone. Kontakta alltid ditt lokala bibliotek först, om du inte lånat från Legimus tidigare. Biblioteket hjälper dig att komma igång och visar dig hur man gör. Lycka till med ditt lyssnande!

År 2021 kommer vi att anordna Glaukomkaféer i länets tätorter i samarbete med Vuxenskolan. Vi inväntar ett ”slut” på Coronan innan vi börjar med detta. Kanske har många insett att det går att hålla kontakt med varandra med hjälp av video- eller telefonmöten. Vi kommer därför att pröva dessa hjälpmedel under kommande år. Det gäller att minska avståndet mellan Sveg, Råndaln i Hede och Viken i Gäddede. Det kan vi göra med en digital uppkoppling. Kan Dagny så kan vi! (Dagny Carlsson kändisbloggerska född 1912)

Avslutningsvis vill jag önska dig En God Jul och Ett Gott Nytt År och med hopp om att vi får bukt med coronan!

Jan Palmqvist
Ordförande

 


Uppskattad höstaktivitet

För att fortsatt hålla kontakten med alla medlemmar gjordes i höstas ett utskick via brev och med brevet fanns en ask choklad som en liten uppmuntran i Coronatider. Utskicket blev mycket uppskattat innebärande att ett stort antal medlemmar hörde av sig via epost, telefon och vykort! Här kan du läsa hur brevet såg ut:

Bästa medlem i Glaukomföreningen!

Vi i styrelsen hoppas du mår bra och att du trots rådande läge har kunnat njuta av de många fina sommardagar vi fått i år. Att få vistas ute i vårt fina län ger inte bara nyttiga D-vitaminer utan också en lisa för själen!

Vi har verkligen saknat alla trevliga möten vi brukar ha med er. Årsstämman fick vi ställa in med kort varsel och den årliga sommarutflykten var ju inte att tänka på. Flera Glaukomcafeer var också inplanerade ute i länet men de får anstå till nästa år!

För att ändå hålla kontakten så beslutade vi ringa runt till er alla och det gav många härliga möten. Tack för det!

Nu står hösten för dörren och vi får alltmer räkna med att ”kura skymning” – ja helt enkelt fylla tiden inne med ro och harmoni! Kanske en god bok, kanske en bra film på TV eller en stunds musik? Och då vill man ju ha något gott att stoppa i sig. Så vi i styrelsen tänkte att vi helt enkelt bjuder på lite choklad till något av dessa tillfällen!

Må fortsatt väl är vår önskan!

Varma hälsningar från oss i styrelsen
för Glaukomföreningen Jämtland/Härjedalen


Årsstämman genomfördes via e-post och brev

Utifrån rådande restriktioner med anledning av Coronan gällande möten har årets stämma genomförts genom kommunikation via e-post och brev. Alla medlemmar fick samtliga årsmöteshandlingar och även ett frågeformulär via brev eller mejl för inhämtande av erforderliga årsmötesbeslut. Totalt har 45 medlemmar svarat. För att uppfylla formalia har den 16 juni nedtecknats ett årsstämmoprotokoll som är sammanställt och nedtecknat i samband med Styrelsens telefonmöte samma dag.

I det brev som skickades ut bad styrelsen att medlemmarna skulle godkänna verksamhetsberättelse och ekonomisk redovisning samt verksamhetsplan och budget för 2020. Fråga ställdes i utskicket om styrelsen kunde beviljas ansvarsfrihet och godkännande av valberedningens förslag. Medlemmarna har besvarat frågan med ett ja. Följande punkter behandlas i de handlingar som skickats ut till medlemmarna:

Verksamhetsberättelse 2019: Föreningen har deltagit med representanter i Syncentralens brukarråd samt i Ögonklinikens förändrings- och förbättringsarbete beträffande tillgängligheten för glaukompatienter. På Världsglaukomveckan vecka 11 var vi på Östersunds sjukhus för att informera om vår verksamhet. På årsmötet den 7 mars 2019 fick vi information av Syncentralen om deras verksamhet. I juni var ett 30-tal medlemmar på sommarresa till Arvemuséet i Arvesund och gjorde en tur med Ångaren Östersund på Storsjön. På hemvägen bjöds det på fika på Skogsmuséet, Hembygdsgården i Mörsil. Två Glaukomcaféer har anordnats varav ett i Sveg och ett i Östersund. Syftet med träffarna var förutom trevlig samvaro att lämna information om Glaukomföreningens verksamhet och att informera om Ögats sjukdomar. Vid träffen i Sveg medverkade Optiker Lars-Göran Andersson, Optikern och i Östersund Optiker Anna Dejemo, Apoteket Lillänge. Ekonomin är mycket god.

Verksamhetsplan 2020: Världsglaukomveckan anordnades v.11, besökare på Östersunds sjukhus fick information om föreningen. Vi ska fortsätta med samverkan/påverkan gällande synhandikappfrågor med SRF, Brukarråd och Ögonkliniken, samt anordna Glaukomcaféer i kommunernas centralorter. Vi kommer även att medverka vid olika pensionärsföreningars möten för att informera om Glaukomföreningen och Ögats sjukdomar,

Val: Ordförande till 2021: Jan Palmqvist.
Styrelseledamöter till 2022 omvaldes Inger Bertilsson, Astrid Wärdell och Lennart Berggren.
Styrelseledamöter till 2021: Anna-Kristina Jönsson och Sven-Erik Paulsson.
Suppleanter till 2021: Karin Bergman och Per-Olof Rydström.
Val av valberedning till 2021: Ruth Jönses och Bruno Johansson.
Ruth Jönses var vår ordförande i Glaukomföreningen de första åren i föreningens verksamhet och vi kommer att uppmärksamma hennes 90-årsdag vid senare tillfälle.

Under Coronapandemin har glaukomföreningens styrelse i Jämtlands län ringt runt till samtliga medlemmar för att kolla hur de har det och om de behöver hjälp med något. Som synskadad kan ju isolering och social distansering slå extra hårt. Styrelsen har hjälpts åt med att ringa runt och har tagit fram en checklista kring vilka frågor man kan ta upp. Det har det varit ett väldigt uppskattat initiativ som även uppmärksammats av förbundet nationellt.

Att glaukomföreningens styrelse ringt runt till samtliga medlemmar för att kolla hur de har det och om de behöver hjälp med något har uppmärksammats i Länstidningen Östersund med en artikel. För de som är prenumeranter på någon av tidningarna på listan på https://sverigeslokalnyheter.se kan läsa artikeln i sin helhet.

Jan Palmqvist och Sven-Erik Paulsson


Glaukomcafé med optikerbesök i Östersund

Ett 30-tal medlemmar och några anhöriga kom till föreningens Glaukomcafé den 19 november i EFS lokal i Östersund. Tanken med Glaukomcafé är att kunna ha möten i lite enklare former för såväl medlemmar som har glaukom (grön starr), som icke medlemmar. Det primära syftet är att öka kunskapen om ögat och dess olika sjukdomar och då främst Glaukom men även att ge utrymme för erfarenhetsutbyte.

Efter inledning av Karin Bergman (t v) från föreningen så gav optiker Anna Dejemo, Apoteket Lillänge, (t h) en intressant och fyllig presentation av de olika sjukdomar som kan drabba ögat och vikten av att låta undersöka sina ögon i tid! Deltagarna fick också möjlighet att ställa frågor om allt ifrån vad som kan göras inom ögonsjukvården till vikten av rätt medicinering, vilka synundersökningar som finns och inte minst frågor om vikten av bra kost och motion.

Föreningens sekreterare Sven Erik Paulsson berättade om egna erfarenheter från allt fantastiskt som man numera kan göra inom ögonsjukvården. Från ögondroppar, laserbehandlingar, olika glaukomventiler till transplantation av hornhinnan.

Efter uppskattat kaffe/te och smörgås m m fortsatte frågestunden och Per-Olof Rydström från föreningen berättade om Ögonmottagningens Glaukomskolor. Också ett forum att lära sig mer. Glaukomföreningens möten kan här vara ett bra sätt att sedan fördjupa kunskapen. Dagens möte var ett exempel på detta. En idé som kom upp var att nästa möte skulle handla om undersökning av synfält m m och problematiken kring ”att mista körkortet” på grund av sviktande syn. Avslutningsvis tack och applåder till Anna Dejemo.


Första glaukomcaféet i Härjedalen

Glaukomföreningen inbjöd alla intresserade till ett Glaukomcafé i Camp Sveg (f d Folkets Hus) den 9 november 2019.
Glaukom är väl känt som ögonsjukdomen grön starr. Det 30-tal intresserade som bänkade sig i lokalen Mosippan fick, förutom smörgås, kaka, kaffe/te och frukt, ta del av fakta om ögat och ett flertal sjukdomar som kan drabba vårt synorgan.

Optikern Lars Göran Andersson, med mer än 30-årig erfarenhet från landstingets syncentral, gav i ord och bilder initierade och intressanta inblickar i såväl det friska som det sjukdomsdrabbade ögats funktion. Deltagarnas många frågor fick sina uttömmande och förklarande svar.

Lennart Berggren från föreningen berättade om sin erfarenhet av mer än tjugo år med glaukom och de behandlingar – framförallt ögondroppar och laserterapi – som har hjälpt till att mildra de skador på synen som sjukdomen medför. Han informerade också om föreningens arbete med att bland annat sprida kunskap om glaukom samt vikten av att låta undersöka sina ögons hälsa för att i tid kunna upptäcka eventuell sjukdom.

Glaukomcaféet blev mycket uppskattat av de närvarande och många uttryckte förväntningar om framtida träffar i Härjedalen med liknande upplägg och innehåll.


Sommarutflykt till Arvemuseet

En vacker sommarmorgon den 16 juli 2019 klev vi ombord på bussen på busstorget i Östersund. Vi var 27 medlemmar och anhöriga som var på väg till Arvesund. Chauffören Torgny rattade bussen lugnt och säkert.

Vi började med en mycket god lunch i Arvemuseets hamncafé. En av våra medlemmar, Gunnar Jansson, berättade historien bakom byggnaderna vid museet och dess nuvarande utformning. Från början var här ett sågverk. Invigningen av Arvemuseet skedde 2004 efter att det byggts om och till i tre, fyra år. Allt har skett i en ideell förenings regi Det senaste som tillkommit i år är campingstugor och ställplats för husvagnar och husbilar. Arvemuseet vill visa vad som hänt på 100 år från 1850 till 1950 i och med elen kom och kunde användas i vardagen. Elmotor, mjölkmaskin, traktorer, telefon med sladd som satt fast i väggen samt alla hjälpmedel i hemmet med mera. Vi kunde se massor av saker som för 1930-, 40- och 50-talister var något vi växte upp med men som idag är passé.

Båtresan med ångaren Östersund skedde i bäst möjliga väder, soligt och en lätt bris. Vi bjöds på kaffe och kaka på båten. Vi kände oss trygga på båten eftersom båtens kapten kom från Fårö. Gunnar fortsatte att berätta om båtens historia. Otroligt att den 144 år gamla båten fortfarande används. Tack vare entusiasterna i föreningen Bevara Ångaren Östersund är den i drift för turistturer. Efter att ha läst om båtrenoveringen i Evert Modigs och Örjan Bergqvists skrift ”Ångaren Östersund” och dessutom fått sitta i maskinrummet på båten och höra Örjan Bergqvist med egna ord berätta om projektet anar man vilken bragd dessa entusiaster i föreningen gjort. I vissa skeden kan man väl säga att det var mycket som var på gränsen till dumdristighet. Det började för föreningens del att man skulle rädda båten som var uppdragen på en holme utanför Arvesund där den låg som en skrothög år 1982. År 1989 sjösattes den efter massor med ideellt arbete, bygdemedel, skänkta pengar till material m m.

Båtresan var på alla sätt uppskattad med Hallenbygden, Oviksfjällen och Åreskutan samt Hammarnäset inom synhåll. Vårt sista stopp på resan var Skogsmuseet Römmen i Mörsil. Här fikade vi god stut och kaffe. Sedan gjorde vi en rundvandring bland de gamla husen med ett naturskönt läge. Därefter åkte vi mot Östersund efter en lyckad dag.

Ett stort tack till Sven-Erik Paulsson och Lennart Berggren som arrangerat resan och även beställt det vackra vädret.
Jan Palmqvist

Delar av glaukomföreningens styrelse framför Ångaren Östersund. Fr v: Jan Palmqvist, Anna Kristina Jönsson, Astrid Wärdell, Inger Bertilsson och Sven Erik Paulsson. Foto: Ulla Palmqvist