Senaste forskningsrön om glaukom

Glaukomföreningen i Göteborg arrangerade en föreläsning i Sjömanskyrkan i början av oktober. Ämnet hade lockat en stor publik till Sjömanskyrkan vid Stigbergstorget. Det var många som ville veta hur långt glaukomforskningen har kommit. Föreningen hade bjudit in professor Bertil Lindblom, verksam vid glaukomenheten i Mölndal, Sahlgrenska universitetssjukhuset, som berättade om aktuella forskningsrön.

Glaukom har intresserat forskare i över hundra år och många har försökt hitta en förklaring till sjukdomen. Men ännu har inget genombrott skett. Så Bertil Lindblom ville skruva ner våra förväntningar något. Men trots allt har det hänt en hel del under de senaste 10–20 åren och det blev en intressant föreläsning med flera ”ljusglimtar”. Han utgick från följande frågor: Hur upptäcker man sjukdomen, hur följer man den, vilken behandling finns, går den att bota och hur påverkas livskvalitén hos den som drabbats?

Bertil Lindblom (t h) i samspråk med Sören Nilsson, ordförande i Göteborgsföreningen.

Att upptäcka sjukdomen

Det gäller att upptäcka sjukdomen så tidigt som möjligt och sätta in en behandling som kan bromsa utvecklingen av sjukdomen. När det gäller tidig upptäckt så finns det fortfarande en hel del att göra. Ibland talar man om att försöka screena för glaukom, det vill säga undersöka stora grupper av människor för att upptäcka dem som visar tidiga tecken på sjukdomen.

Men detta är ännu så länge orealistiskt eftersom det inte finns någon enkel metod att ställa diagnosen och undersökningarna är teknikberoende. Dels ska man mäta ögontrycket, dels göra ett synfältstest och slutligen låta en specialist undersöka ögonbotten (synnerven och nervfibrerna) och göra en samlad bedömning. Skulle en stor del av befolkningen genomgå hela denna procedur, så skulledet inte bli några  resurser kvar till övrig ögonsjukvård. Men går det att förenkla undersökningen?

Att mäta ögontrycket är inte särskilt komplicerat. Det går snabbt och görs vanligen av en ögonsjuksköterska. Många optiker har dessutom idag en modern utrustning för tryckmätning och kan kontrollera trycket i samband med en vanlig synundersökning. Ibland är det hos optikern som man för första gången får reda på att man har ett förhöjt ögontryck som kan behöva utredas. Men det är samtidigt bra att känna till, att gränsen för vad som är ett skadligt högt ögontryck är flytande. Många som har ett förhöjt tryck kommer inte att utveckla glaukom.

En synfältsundersökning är betydligt mer resurskrävande. Den tar tid och upplevs av många patienter som ansträngande. Men tekniken har utvecklats och undersökningstiden har reducerats de senaste åren. Genom att följa resultaten från synfältstesten under en längre period, kan man göra en prognos för hur synfältsskadan kommer att utvecklas. Det gör att man kan sätta in kompletterande behandling, om man upptäcker en oväntad förändring. Det är därför en regelbunden synfältsundersökning är så betydelsefull.

Att undersöka ögonbotten (synnerv och nervfiberlager) kräver undersökning av en ögonspecialist. Men utvecklingen har gått framåt även här och olika hjälpmedel har tillkommit. Med en så kallad OCTutrustning kan man nu avbilda synnerven. Den bild man får ger ungefär samma information som en vanlig undersökning, men kan ändå vara ett bra komplement för ögonläkaren.

Men något som väcker stora förväntningar är att möjligheten att med OCT-teknik, som tränger djupare ner i vävnaden, få ett optiskt snitt av synnerven. Det är en helt ny teknik som ger en mycket detaljerad bild av synnerven. Metoden håller på att utvecklas av amerikanska forskare. Håller den vad den lovar så kommer förutsättningarna för att diagnostisera glaukom att radikalt förbättras.

Kanske ett framtidsscenario: Samtidigt som vi besöker till exempel Liseberg passar vi på att ”screena” oss för glaukom, genom att stoppa huvudet i en apparat som snabbt och enkelt tar en detaljerad bild av vår synnerv. Kanske kan till och med datorn bestämma om en person har glaukom eller inte.


Föreläsningen lockade en stor publik till Sjömanskyrkan i Göteborg.

Hur kan man följa glaukom?

Som patient vill man gärna veta hur det kommer att bli i framtiden. Hur snabbt kommer synen att försämras och när blir skadorna så stora att man får problem i vardagen? Det viktigaste ”verktyget” för detta är synfältsundersökningarna. Genom dem kan man följa utvecklingen över tid. Men hittills har man inte haft något enhetligt system för att ställa samman och följa upp resultaten.

Men även här har det hänt en del. Vi har fått en ny programvara som gör det enklare att både registrera och följa upp testresultaten. Det har varit en del problem att föra över gammal information till den nya mjukvaran och många sjukhus har inte tillräckliga resurser för att klara övergången. Det finns också en viss tröghet på sina håll. Man lämnar inte gärna ett väl inarbetat arbetssätt för något nytt och oprövat. Men glaukomenheten vid Skånes Universitetssjukhus i Malmö är världsledande när det gäller utveckling av hjälpmedel för synfältsuppföljning över tid.

En viktig länk i uppföljningsarbetet är ögonsjuksköterskan (kontroll av synskärpa, ögontryck, synfält med mera), som är den som patienten har kontinuerlig kontakt med. Men bristen på välutbildade sjuksköterskor är stor. Vi har en bra utbildning, men det är inte tillräckligt många som har genomgått den.

När det i övrigt gäller att få resurser till glaukomsjukvården, så framhöll Bertil Lindblom att Glaukomföreningen är en viktig påtryckningsgrupp som kan hjälpa till att sätta fokus på glaukomsjukvården. Det är många specialiteter inom ögonsjukvården som konkurrerar om resurserna (diabetes, gula fläcken, gråstarr med flera).

Att behandla glaukom

Den som drabbas av glaukom får leva med sjukdomen resten av livet. Den går inte att bota, men det finns åtskilligt man kan göra för att fördröja utvecklingen.

Behandlingen är idag inriktad på att sänka ögontrycket och det gör man, framför allt med ögondroppar, men också med laser och kirurgi. Man börjar vanligen med ögondroppar, räcker inte det får man komplettera med laserbehandling och ibland
kirurgi.

De ögondroppar som fanns på 1980-talet gav ofta svåra biverkningar, men här har utvecklingen gått snabbt. De flesta moderna ögondropparna ger oftast inga eller bara lätta biverkningar.

Men många patienter tycker att det är besvärligt att hantera sina ögondroppar. Och ju äldre man är desto krångligare blir det. En glaukompatient kommer förmodligen att vara beroende av sina ögondroppar eller annan medicin resten av livet, så den som kan utveckla ett bättre alternativ har en stor marknad för sin produkt.

Därför pågår det ständigt forskning inom området. Och det som man idag talar om är möjligheten att ersätta ögondropparna med en tablett. Men hur långt man har kommit är det ingen som talar högt om – det är företagshemligheter.

Man kan också sänka trycket genom laserbehandling och också här har tekniken blivit bättre. Men eftersom effekten av laser ibland avtar med tiden är man snabbt tillbaka vid utgångsläget. Att operera ögat är en annan möjlighet, men inte lika vanlig. Kanske skulle vi göra fler operationer, men det gäller att hitta en bra avvägning. Det krävs mycket skickliga kirurger, och man ska inte operera i onödan. Målet är att patienten ska ha en användbar syn hela livet.

Kan man bota sjukdomen?

Man vet fortfarande inte orsaken till glaukom och den går inte att bota. Så långt har forskningen inte kommit. Förhöjt ögontryck är en riskfaktor och en annan är exfoliationer (proteinutfällningar på linsen). Det finns en viss ärftlighet. I det sammanhanget är det vanligare att syskon drabbas än att den ärvs från förälder till barn. Något fler kvinnor än män har glaukom, men skillnaden är inte särskilt stor och kan snarare förklaras av att det är en ålderssjukdom och att kvinnor lever längre.

En annan teori som diskuteras är om lågt blodtryck kan vara en riskfaktor (och i förlängningen kanske blodtryckssänkande behandlingar). Men det är ett komplicerat forskningsområde och mycket återstår att göra.

Om man skall kunna förbättra synen i ett skadat öga är det den skadade synnerven som måste repareras. Men synnerven är inte en ”vanlig” nerv utan en mycket komplicerad förbindelse som från ögat leder direkt in i hjärnan. Det är därför skadan är så svår att behandla – på samma sätt som alla andra sjukdomar i hjärnan. Hoppet står till nya rön inom stamcellsforskningen.

Det bästa vi kan göra idag är därför att upptäcka sjukdomen tidigt och fördröja utvecklingen. Men eftersom man inte alltid märker att man har drabbats, så har skadan ofta hunnit bli allvarlig när den upptäcks. Man tycker att man ser bra, fast man egentligen inte gör det. Och är bara det ena ögat skadat kan det andra ögat hjälpa till att kompensera. Ett normalt öga har nämligen en stor reservkapacitet. Och dessutom hjälper hjärnan till att fylla ut de ”luckor” man har i synfältet.

Hur påverkas livskvalitén?

Minst lika viktig som den medicinska behandlingen är hur patienten upplever sin sjukdom och hur den påverkar livskvalitén. Många klarar sin vardag bra trots sina synfältsskador, men det är när man är nere på omkring 40–50 % av normal kapacitet för en jämförbar åldersgrupp, som det kan bli svårt att hantera vardagen.

Hälften av alla som drabbas har inga större synhandikapp, men tycker att ögondropparna är ett problem. Den stora chocken för många är nog, när de får diagnosen glaukom. Därför är ett professionellt och insiktsfullt bemötande från läkare och övrig personal en viktig del av behandlingen.

Den andra hälften av patientgruppen kommer att ha synskador som i varierande grad hindrar dem i det dagliga livet. Särskilt dramatiskt är ett indraget körkort. Att inte kunna fortsätta att köra bil upplevs ofta som en stor påfrestning. När i övrigt friska personer, som inte är medvetna om sin synnedsättning, ställs inför detta faktum uppstår lätt en konflikt mellan läkare och patient. Även relativt måttliga synskador innebär nämligen en risk vid bilkörning.

Tyvärr har vi idag inte någon tillförlitlig metod att på ett objektivt sätt fastställa hur synskadan påverkar körförmågan. Men forskning pågår. I Göteborg samarbetar vi med universitetet i Linköping och ute på Lindholmen, (Hisingen) finns en körsimulator som används inom fordonsforskningen. Här har vi möjlighet att simulera bilkörning och testa körförmågan. Men det är en forskning i mångmiljonklassen, och vi jagar ständigt pengar för den fortsatta forskningen.

Med detta avslutade Bertil Lindblom sin intressanta föreläsning. En mer informell diskussion fortsatte vid det dukade kaffebordet.

Britt Jakobsson
Medlem i Glaukomföreningen i Göteborg

 

Fråga doktorn

Ställ dina frågor om glaukom till ögonläkaren Marcelo Ayala, så svarar han så fort som möjligt. MD, docent Marcelo Ayala arbetar som ögonläkare vid Skaraborgs Sjukhus i Skövde och forskar om glaukom. Din fråga publiceras här med ett svar och ibland kan din text behövas redigeras. Får du inget svar har "Fråga Doktorn" sorterat bort frågan för att den tidigare besvarats eller att den inte gäller glaukom.

Tips! När du läser en fråga/svar och vill tillbaka till samma fråga i listan; klicka på ”tillbakapilen” i din webbläsare. När du klickar på Tillbaka till Fråga doktorn hamnar du högst upp igen.

Se frågor och svar

Medlemsforum

2017-09-15
Mäta ögontryck hemma kostar tyvärr mycket. Exempel Home Tonometer http://www.icaretonometer.com/products/icare-home-tonometer/
Hans Hallgren, Sundsvall

2017-05-30
Har grön starr på bägge ögonen.
Lisbeth Lövmark, Stockholm

Till medlemsforumet